En vänlig grönskas rika dräkt 
har smyckat dal och ängar.
Nu smeker vindens ljumma fläkt 
de fagra örtes-ängar;
Och solens ljus och lundens sus 
och vågens sorl bland viden
förkunna sommartiden.

Sin lycka och sin sommarro 
de yra fåglar prisa;
Ur skogens snår, ur stilla bo 
framklingar deras visa.
En hymn går opp med fröjd och hopp 
från deras glada kväden
från blommorna och träden.

Men Du, o Gud, som gör vår jord 
så skön i sommarns stunder,
Giv, att jag aktar främst ditt ord 
och dina nådesunder,
Allt kött är hö, och blomstren dö 
och tiden allt fördriver
blott Herrens ord förbliver.