Mitt hjärta längtar til stillhet och ro.
Stillhet och ro finnas ingenstäds.
I vimlet eller i fredat bo alltid är oron tillreds.
Natt vak ets timmar slå tunga slag.
Kommer ej gryning, kommer ej dag,
kommer ej snart den klarnande tro,
den klarnande ro 
att mitt hjärta kan vila tillfreds.

Du längtan som brinner på själens grund,
du flämtande oro i hjärtats mitt,
fast du smärtar mig svidande stund till stund,
din hets vill jag aldrig bli kvitt.
Du gissel, du stolta ljuvhet jämväl,
din beskhet blev sötma ibland för min själ.
Din puls var som makten i vårens sav,
den steg och den gav.
En sekund blev ett blommande rike mitt.