Damon:
I vår lilla fiskarstuga
vi för dig, Camilla, buga.
Glädjoms alla, så gör jag,
på Camillas födslodag.

Camilla:
Mig naturens prakt förblindar:
böljan svallar, mörk och grön;
morgonrodnan, sval och skön,
glittrar mellan skog och grindar.

Tirsis:
Åskan svalkar med sitt dön
middagstimmans varma vindar.
- Märk, hur jag den refven lindar:
märk, hvad herrlig fångst på ön!

Damon:
Lyft snabba åretag,
att strandens branter hinna!
God middag, min herdinna!
Med bägarn helsar jag.
På min hatt en hvit jasmin
till Camillas ära prålar:
njut ur dessa kärl och skålar
brax och mört och kersbärs-vin.

Tirsis och Damon:
Hjertat dig sin dyrkan ger,
ögat vill din fägring gilla:
ty ju mera man dig ser,
mera älskar man Camilla.

Tirsis
Prydom bordet vid vår källa
med vårt bästa husgeråd,
och låt duken ned sig fälla
i dess hvita, sida våd!
Vin och frukter vi framställa
för vårt hjärtas lilla Nåd.

Damon:
Nyss ur vattnets små försåt
blev jag bergad och uppdragen.
Hvad, Camilla, jag blef våt,
ända öfver stöfvelkragen!
Stor sak i båd' sump och båt!
Men jag gläds åt födslodagen.

Koral:
Klingom och sjungom i glädtiga lag!
Fromsinta hjertan de tänka ej illa.
Lefve vår Tirsis och lefve Camilla!
Firom med kyssar dess födelsedag!