Det var fru Ingrid Slöje, 
hon var så ljus som äppelblom; 
två tunga flätors rikedom 
hon bar, fru Ingrid Slöje.

Det var ung guldsmed Slöje, 
som fisk i vattnet glad han var, 
på senig arm så stark han bar 
sitt viv, fru Ingrid Slöje.

Herr Magnus Ingrid Slöje 
igår vid brunnens vatten såg; 
strax vände sig Herr Magni håg 
till fagra Ingrid Slöje.

Nu gråter Ingrid Slöje, 
se'n kungens dolk nått smedens barm. 
I natt hon sov på kungens arm, 
den ljusa Ingrid Slöje.