I Sorrentos stjernenätter 
Är ditt namn på hvarje sträng, 
För att skänka dig buketter 
Glöder hvarje törnrossäng. 
Toner, blommor äro dina -- 
Bella, bella Sorrentina! 

Frukten rodnande och mogen 
Ber dig, vid sitt växtlif trött: 
Flicka, jag är redobogen, 
Plocka mig: rödt vill till rödt! 
Nalkas, bella Sorrentina, 
Med din mun, den sammetsfina! 

När du, stadd på väg till brunnen,
Genom krumma gränden sprang 
Stenar fingo mål i munnen 
Der din lilla toffel klang. 
Tänk dig då de hjertans koller, 
Som du under toffeln håller! 

När till stranden du dig närmar 
Djupets suck dig flyr förbi; 
Sänkt och lyftad böljan härmar 
Hvarje åtbörds harmoni. 
När ditt bad du blygt förlåter, 
Födes Afrodite åter. --

Men jag icke längre gitter 
Fiska rim i sinad elf 
Medan vid min sida sitter 
Just la Sorrentina sjelf, 
Stirrande med stora blickar 
På mitt pappers streck och prickar. 

Kan jag annat väl än skratta 
Åt så otacksamt besvär? 
Barn, du kan ju icke fatta 
Ens ett ord af allt det här. 
Verserna Sorrentos dotter 
Tjena må -- som papiljotter!