Solen purprar klara sommarkvällar,
lyser öfver skog och land och sjö,
färgar äfven bärgets skarpa hällar,
purprar också toppens vintersnö.

Öfverallt i dalen skuggor sänkas,
bredes nattens skimmer saktelig,
blommor med kristallens droppar sänkas,
elfvor dansa re'n på ängens stig.

Fågeln sig i bäcken nu har tvagit,
ilar se'n till nästets lugna frid.
Nattens drottning spiran återtagit,
för att härska öfver mörkrets tid.