Jungfrun gick åt ängen,
där mötte hon en räv.
»Kom inte hit, du mäster Räv!
Här bleker jag min väv.

Här ligger den på bleke,
min vackra, vita väv.
Kom inte hit och stjäl den bort,
jag ber dig, mäster Räv!»

»Och vartill, jungfru lilla,
skall väven vara då?
Blir den till duk att täcka bord,
till lärft att ligga på?»

»Den skall en duk ej bliva,
ej lärft att ligga på,
den skall en mjölnartröja bli,
som Per i kvarn’ skall få.»

Håhå, håhå, sa räven,
håhå, står saken så?
Nå, då ska jag ej väven ta,
nog ska den ligga få.

Men när som det blir bröllop
för dig och Per i kvarn,
kom då ihåg att bjuda mig
på stek av hönsebarn.