Herr Peder han rider allt in på sin gård, 
hans sporrar som silver månd glimma. 
Stolts Margareta springer i kammarn in, 
så strida hennes tårar månde rinna. 
 -  Lönligt bar hon sorgen. 

Stolts Margareta kasta gullsax i skrin, 
det klinga' i femton gullringar. 
Så månde hon till herr Peder gå in, 
så strida hennes tårar månde rinna. 
 -  Lönligt bar hon sorgen. 

"Och hörer du, herr Peder, du giver mig lov, 
du giver mig lov till att resa! 
Ty jag haver sport min fader vara sjuk, 
och jag vill gärna honom besöka." 
 -  Lönligt bar hon sorgen. 

Stolts Margareta rider på sin kära faders gård, 
hon var så en dägelig blomma. 
Där födde hon då de sönerna två, 
själv ligger hon döder på en tilja. 
 -  Lönligt bar hon sorgen.