Det är den fagra tiden 
som årets äring spår, 
bland buskarna i liden 
den sista snön förgår, 
och ljuflig kommer sunnan 
att feja molnen unnan 
uti den väna vår. 

Se, grön sig ängen kläder, 
och häggen gör sig fin 
för himlens milda väder 
i snöhvitt brudelin, 
allt ler i lust och gyckel 
när Majus tar sin nyckel 
och öppnar sommarns skrin. 

Hvi skulle jag så sörja 
när allom glädje är? 
Fastmer må jag väl spörja, 
hvar är min hjärtans kär. -- 
Ty gök jag hört i väster, 
och väster gök är bäster 
för mö som älskog bär ...