Frida! "Ja!"
 Frida! "Jaha!"
 Se, staden flaggar! Dukar sväva, sommarns vindar dra.
 Böljor blå,
 de kryssa och slå
 kring svarta skutor, guppande, med ved och bräder på.
 Den staden, svept i rosigt dis,
 lik pärla i ett flor,
 den tycke har utav Paris,
 som Rådman sagt och tror!
 Lilla Paris,
 Lilla Paris,
 du ligger trygg och tindrande i sommarns friska bris!
 
Allvarsam
 blickar där fram
 vår kommunala Fattiggård med ankor på sin damm
 Rosigt ljus
 på Sparbankens hus;
 markiser fladdra vilt och skönt vid blåstars ryck och sus.
 Så lugn, förutan rök och tjut,
 Fabriken sova får.
 Vårt Föreläsningsinstitut
 bak gröna buskar står.
 Lilla Paris,
 Lilla Paris,
 du ligger trygg och tindrande i sommarns friska bris.
 
Lövad båt,
 pustar med ståt;
 ur sidan sprutar vattnet blankt och plaskar efteråt.
 Ljust ett par,
 sommarklätt drar
 på bron uti ett gullgult moln -- röd parasoll hon har!
 Är det en bild utav Paris,
 nog är den blid och still!
 Därovan på sitt enkla vis
 hörs svenska lärkans drill.
 Lilla Paris,
 Lilla Paris,
 du ligger trygg och tinrande i sommarns friska bris.
 
Frida! "Ja!"
 Frida! "Jaha!"
 Tänk, ifall plötsligt franska vindar börja kring oss dra!
 Frida satt
 fager, fast matt,
 med mjölig kind och blodröd mund och mörkögd som en natt.
 Vid häckens lila blomsterskog,
 där klang mitt kärlekstal,
 där stod jag skön, men ledsamt nog
 så slapp uti moral.
 Lilla Paris,
 Lilla Paris,
 du ligger trygg och tindrande i sommarns friska bris.
 
Väl som är!
 Lycklig som är!
 Vår stad, till ytan lik Paris, har ej dess karaktär.
 Skön till form
 men fjärran all storm,
 revolution, soldaters tramp och hopars vilda gorm.
 Där släpas ej vid facklors brand
 med blåst i yvigt hår
 vår Rådman ut av bödelns hand
 en natt när trumman går.
 Lilla Paris,
 Lilla Paris,
 du ligger trygg och tindrande i sommarns friska bris!