Två dikter , opus 31

Och riddaren for uti österland,
att bedja för kärestan sin:
O Krist, tag jungfruns själ i din hand,
i himmelrik för henne in!
Jag kommer väl åter när granen blommar.

I somrarna trenne han dröjer kvar,
där näktergal'n sjunger i kväll.
Och mässor han håller båd' nätter och da'r
i heliga gravens kapell.
Jag kommer väl åter när granen blommar.

När palmerna knoppas vid Jordans strand,
då ber han en bön till sin Gud,
att åter få vända hem till sitt land,
och trycka i famnen sin brud.
Jag kommer väl åter när granen blommar.

Det var en fattig yngling,
som ville folkets väl;
De ädle herrar sutto
på torget och drucko öl.

Den yngling sade till folket:
jag gör eder vägen slät;
de ädle herrar tänkte:
den karlen gör oss förtret.

De ädle herrar sutto
på torget och drucko öl,
de drucko för folkets bästa
och drucko för allmänt väl.

Men ynglingen stod vid pålen --
där hade han fått sin plats,
i vagnmakarns hönsbur gol hanen
som förr i Kaifas' palats.

De ädle herrar de vörda
sin lag och sin överhet;
de stora minnen de skydda
med stoder och järnstaket.

Men folket det går med halsband
och finner natten så lång,
det väntar tills hanen galit
sin tredje och -- sista gång!