Det var en fattig yngling,
som ville folkets väl;
De ädle herrar sutto
på torget och drucko öl.

Den yngling sade till folket:
jag gör eder vägen slät;
de ädle herrar tänkte:
den [karlen]1 gör oss förtret.

De ädle herrar sutto
på torget och drucko öl,
de drucko för folkets bästa
och drucko för allmänt väl.

Men ynglingen stod vid pålen --
där hade han fått sin plats,
i vagnmakarns hönsbur gol hanen
som förr i Kaifas' palats.

De ädle herrar de vörda
sin lag och sin överhet;
de stora minnen de skydda
med stoder och järnstaket.

Men folket det går med halsband
och finner natten så lång,
det väntar tills hanen galit
sin tredje och -- sista gång!