Två sånger = Two songs , opus 62

Se, bortom kulen bärgas 
strålkransad sommarsol! 
I purpur skogen färgas, 
allt doftar av viol, 
och från det djupblå höga, 
där nyss en svala sam, 
milt som ett barnaöga 
en stjärna blickar fram. 
God afton! ljuvligt klingar 
i dalen trastens ton, 
när dimman sina vingar 
mjukt breder över mon. 
God afton! suckar vinden 
vid insjöns spegelvik. 
God afton! viskar linden, 
en bröllopstärna lik.

O ja, god afton! svara 
inom mitt eget bröst 
så många ekon klara, 
så mången hemlig röst. 
God afton! drömmar drömda 
en gång i solig vår, 
att gömda bli, ej glömda, 
så länge hjärtat slår. 
God afton! alla tankar 
från helig anings land, 
där hoppet fäller ankar 
vid palmbeskuggad strand; 
mitt ödes farkost styren 
dit genom livets brus, 
till dess mig lyser fyren 
av evighetens ljus.

Och nu är skuggan från ditt läger flyktad, 
och du står tvagen uti morgonglansen. 
Hell, Dolorosa! Plågans stund är lyktad. 
O, moder, si, nu blommar törnekransen.