Vildmarks- och kärleksvisor

Ur mitt fattiga mörka liv
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —

Tallarnas barr och björkarnas blad
på ditt vissnade torvtak dugga.
Sov på din halmbädd, sov lugn och glad
i midnattsskyarnas skugga.

När vintern fram till din fönsterkarm
som en vitklädd giljare träder,
dröm en dröm som kan hålla dig varm
där inom väggarnas bräder.

Dröm om lekande sommarsus,
då stormen kämpar och larmar;
dröm att i björkarnas gröna hus
du somnat i mina armar.

Fast morgonvindar strömmar
igenom ask och lind,
jag kan ej sluta att drömma
om liten Rosalind.

I blomsterlund jag går,
hon följer mina spår,
och lockande hon säger:
”Blir dig ej dagen lång?
Kom låt mig reda ditt läger,
och sov vid min kärlekssång!”

Fast tonerna blir tunga
som regn i höstlig vind,
jag kan ej slita att sjunga
om liten Rosalind.
Bort flyga mina år,
min vän jag aldrig får.

Hon är ju en saga bara,
har aldrig egt liv och själ;
och skulle en annan hon vara,
så är hon borta likväl.

Jag är den unga spelman
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —