Blommande sköna dalar, Hem för mitt hjertas ro! Lummiga gröna salar, Der vår och kärlek bo! Soliga barn af luft och ljus, O, jag förstår ert tysta sus, Blommande sköna dalar, Hem för hjertats ro! Säll i syrenens skugga, Söker jag här mitt hägn. Rönnarnas dofter dugga Finaste blomsterregn. Regnet slår ned i hjertats vår; Hela dess verld i blommor står. Säll i syrenens skugga Söker jag mitt hägn. Kom du min vän i skogen, Kom, vid min sida sjung! Skogen är evigt trogen, [Våren]1 är evigt ung. Lifvet förgår som qvällens fläkt; Evig är vårens andedrägt. Kom, du min vän i skogen, Vid min sida sjung! Älskade blåa öga, Le som i fordna dar! Låt hvita rönnen snöga Blommor på det som var! Skänk glad åt qvällens dagg din tår! Vakna på nytt till sol och vår! Älskade blåa öga, Le som fordna dar! Blommande sköna dalar Stråla af sällhet då; Klarare våren talar, Bättre vi den förstå. Aftonen rodnar, vakan slår, Stilla en doft ur hjertat går; Blommande sköna dalar Stråla sällhet då.
Ljungblommor. Sånger och visor
Song Cycle by John [Jacques] Jacobsson (1835 - 1909)
1. Under rönn och syrén  [sung text not yet checked]
Language: Swedish (Svenska)
Text Authorship:
- by Zachris Topelius (1818 - 1898), "Under rönn och syrén", written 1855, appears in Ljungblommor, in 2. Naturen, in Sylvias visor, no. 15
See other settings of this text.
View original text (without footnotes)Confirmed with Ljungblommor af Z. Topelius, Helsingfors, G. W. Edlunds förlag, 1880, pages 135-137.
1 Gyllenhammar: "Och våren"Researcher for this text: Emily Ezust [Administrator]
2. Den öfvergifna
Language: Swedish (Svenska)
— This text is not currently
in the database but will be added
as soon as we obtain it. —
3. Jungfrun i det gröna  [sung text not yet checked]
Language: Swedish (Svenska)
Det var en gång en jungfru - hon satt i rosengård: de rosorna hon hade jemt så kära: och hvarje litet blomsterstånd hon tog uti sin vård; ty städs hon ville friska kransar bära. Och hennes moder varnade sin unga dotter så: «det smyger ormar under blomsterstänglar!« Men unga dottern aktade ej mycket deruppå: «för ormarne nog vakta mig Guds änglar«. Den jungfrun hon var fager, ja fager som en dag, och ren hon var och hvit liksom en lilja. Så fann hon på ett rosenstånd utaf så dejligt slag, att derifrån hon aldrig sig månd' skilja. Hon blef uti sitt hjerta så underlig och varm, hon tog den rosen ut åt sig bland flera, och gömde den så noga, så noga vid sin barm: se'n bar hon andra blommor aldrig mera. Att ormen låg i rosenstånd, det säger icke jag; men nog var rosen giftig ibland flera; ty sköna jungfrun tvättar sig i tårar natt och dag, men hvit som förr hon blifver aldrig mera.
Text Authorship:
- by Bernhard Elis Malmström (1816 - 1865), "Jungfrun i det gröna", appears in Dikter, in Romanser och visor, first published 1880
See other settings of this text.
Researcher for this text: Emily Ezust [Administrator]Total word count: 340