Psaltare och lyra

Snabbt jagar stormen våra år 
som skyar över hav. 
Knappt tändes, år, din blida vår, 
så bleknar glansen av. 
Din sommarblomstring är sin kos, 
hav tack för vad du gav, 
om ock du endast gav en ros 
att lägga på en grav. 

Du makt för vind och skyar, 
du makt för liv och år, 
som ständigt allt förnyar, 
och allt i spillror slår; 
med öden och med timmar 
i julens aftonbrand 
du står, och sädet glimmar 
i såningsmannens hand. 

Giv psaltare och lyra, 
då mödan görs oss lång. 
Betag oss ej den dyra, 
den ljuva lust till sång. 
Låt klinga våra dagar 
som vind i gröna hagar, 
som hav i böljegång. 

Giv oss en härd att njuta vid 
av vårt beskärda bröd. 
Giv oss ett bröst att luta vid, 
när glädjen vänds i nöd. 
Giv oss en tro att sluta vid 
tryggt i den mörka död.

Bygg ditt hus på evighetens strand ej på livets lösa sand
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —