Hem och hav

Kära hustru min, 
vart litet ting, 
var hemmets minsta skiftning 
bär som en doft från själen din.

Och du och vi och tingen 
skulle aldrig blomstrat ut 
i kärlek, som vi gjort till slut, 
om inte du med vigselringen 
skänkt åt oss din jungfrudom.

Djupt ligga livets värden. 
Du anar dem och finner dem. 
Maria gav sin son åt världen. 
Du gav åt oss ett hem.

Kring alla skärhemmans röda hus 
känns som en smekning solens ljus 
och pingstens helige ande. 
Låter Du, Herre, i allo lande 
krafter och doft, som här, 
strömma ur jorden och blomstren de bär, 
rakt in i människors hjärtan?

För våra öar och flagar 
är pingsthelgens klara dagar 
uppståndelsens nattvardsgång. 
Hagarnas fågelsång, 
dyningen kring våra stränder 
äro väl strängar i dina händer? 

Högt över skärgårdens röda byar 
sväva likt löften pingstens skyar. 
Herre, skänk din heliga ande 
åt fattiga byar i allo lande.

Sjön sjunger kring hällarna. 
Tystnaden riktigt hörs 
ovan dyningens eviga brus. 
Innanför byarnas olåsta hus 
sömnen av intet störs. 
Kring hällarna sjunger sjön.