Gif mig en gosse, smärt och lång,
Liksom en gran i skogen,
Med hurtigt skick och manlig gång
Och öppen blick och trogen!
Men gif mig ej
Ett konterfej
Af mjölk och bär,
Kokett och kär;
Gif mig en gosse, smärt och lång,
Med hurtigt skick och manlig gång!

En arm af jern och mod i bröst,
En fri och solklar panna
Och eld i blod och klang i röst:
En sådan är den sanna.
Men för en vek,
En feg, en blek
Med vax i barm
Blir jag ej varm.
Nej, arm af jern och mod i bröst
Och eld i blod och klang i röst!

Med högt af vrede purprad kind
Skall han mot våldet strida,
Men ljuflig, som en sommarvind,
Hugsvala dem, som lida.
En krokig rygg,
Som silar mygg,
En kall, en snål
Jag aldrig tål.
Han strida skall med purprad kind
Och svalka som en sommarvind.

Ljus skall han älska. Der han gar,
Skall ingen falskhet svika.
En verld skall dagas i hans spår
Och hvarje skugga vika.
Men en förläst,
Förryckt och snäst,
Om än så lärd,
Är mig ej värd.
Ljus skall han älska. Der han går,
En verld skall dagas i hans spår.

Den, som begär min fria hand,
Skall frukta ingen fara,
Skall blöda gladt för folk och land
Och sig och mig försvara.
Ett hjeltemod
Af drufvans blod
[Vid]1 glaset blott
Ar mig för smått,
Den, som begär min fria hand,
Skall blöda gladt för folk och land,

När skall jag dig, mitt hjertas kung.
I vida verlden finna,
Så stor, så stolt, så stark, sa ung,
Så värd att hjertan vinna?
För flärd och skal
Är ej mitt val.
O hjerta, göm
Din unga dröm !
När finner jug mitt hjertas kung,
Så stor, så stolt, så stark, så ung!