Hvad skall man sjunga för flickor 
i by eller höganloftsbur 
om ej om vårens blommor 
och unga hjärtans amur? 

Jag gick igenom landet: 
så susade alla snår; 
jag lyddes vid själarnas dörrar: 
så sjöng det i alla vrår. 

Och toge jag sjumilsstöflar 
och ströfvade, Lunkentus lik, 
i världens konungariken, 
jag hörde väl samma musik. 

Min själ är lik en lustgård; 
där grönskas de torraste rös, 
där spela vind och källor 
en visa så våramurös. 

Jag är en man ur hopen, 
vill fånga på lek någon gång 
en strof ur min och alla 
de andra själarnas sång. 

Så knyter jag lundens blommor 
omkring min kärestas hals 
och sjunger i glädjeåren 
och väger ej orden alls. 

Jag sjunger i ny och i nedan 
om vårtid och ung amur. 
Den sången kan ingen förtörna, 
Cecilia lill, eller hur?