Medan andra de dra till dansen,
medan andra till Nöjets gap
ragla yra med offerkransen,
lycklig är jag i lugna sansen,
svärmar stilla för Vetenskap.
Stråken viner
bak jasminer,
hornljud når till mitt rums gardiner,
medan andra de dra till dansen
vill jag svärma för Vetenskap.

Medan månen den gyllne kroken
häktar upp bak den våta gren,
bak de doftande blomsterdoken,
bläddrar jag i Familjeboken,
skådar världar med glödgat sken.
Sidan fyra
stjärnor pyra
och kometsvansar häftigt styra,
festligt fram i Familjeboken,
där jag bläddrar vid ljusets sken.

Jag vill drömma om Universum
djupt här nere i jordens mull.
Glädjas vill jag åt Universum,
sjunga vill jag om Universum,
denna vilda, så stjärnefull.
Fjäll och stenar,
tuvor, grenar,
hav, kometer, planet, som skenar,
dån och viskning i Universum,
jag besjunger för glädjens skull.

Bäst på Jorden jag mig ses sköta
fin och städad och ambitiös,
stora världar varandra möta,
kretsa tysta -- och sammanstöta:
röda flingor i mörkret strös!
Floder spruta,
eldar tjuta.
Å, nog borde jag tårar gjuta!
Men för mycket jag har att sköta,
där jag sysslar så ambitiös.

I det stora är jag väl ringa;
lyser, myser i fröjd ändå
bland kometer, som sönderspringa,
ibland haven de blå, som svinga
böljor in över sten och strå!
Milda blickar
Frida skickar,
och den blommande apel nickar!
I det stora är jag väl ringa,
lyser, myser i fröjd ändå!

Vårens strömmar i Universum
frusa, bada kring sten och grund!
Vårens drömmar i Universum
spira, skira, o, Universum,
tjusa glada i denna stund.
Ögat blänker
när jag tänker
på all fröjd, du mitt sinne skänker,
o, mitt präktiga Universum,
där jag drömmer i Jordens lund.