Mjölkskjuts, glada!
Skramla med dina spannar
och surra med dina flaskor
i sommarens sken!
Ängar bada
i solskenet, där du stannar,
och hästen får beta
på grön dikesren.
Blankaste speglar:
Ett strömoln, som seglar,
i dem får sig skåda, då framåt du drar.
Nästa sekunden
du avbildar lunden;
en rågskyl stod gyllne i spegeln, som far.
Skada, skada
att bilden ej stannar,
att tavlan, den sköna, ej bränner sig kvar!
Mjölkskjuts, glada,
skramla med dina spannar
och surra med dina flaskor
i sommaren klar.

Svängbron dånar,
brovakten svär och ryter
och speglar sig röd i flaskan,
som blixtrar förbi.
Vattnet blånar,
en vimpel i vind sig knyter
på skutan, som gungar så maklig och fri.
Bukiga segel,
de se i din spegel
och broräckets kungliga vapen också!
Lejon, som räcka
ut tungan och sträcka
på gyllene ramar, som hota att slå!
Skada, skada
att bilden ej stannar,
att tavlan den sköna, ej dröjer sig kvar!
Mjölkskjuts, glada,
skramla med dina spannar
och surra med dina flaskor
i sommaren klar.

Hjulen dundra
festligt mot torgets stenar.
Med maskrosorna imellan
de kullriga stå.
Gummor, hundra,
som rädas att hästen skenar,
de darra vid borden
med morötter på.
Kungligt du strålar
och torget du målar
i buckliga speglar vid solskenets glans,
hästen som glänser,
med betslen och tränser
och viftar en flugsvärm med vajande svans!
Skada, skada
att bilden ej stannar,
att tavlan, den sköna, ei dröjer sig kvar.
Mjölkskjuts, glada,
skramla med dina spannar
och surra med dina flaskor
i sommaren klar!

Stanna, stanna
mjölkskjuts med dina klara
trymåer, om du ser fara
en slöja i vind.
Kanske granna
ögon sig skåda snara,
och kanske sig speglar
den svällande kind!
Frida måhända
på posten skall sända
ett brev från sin firma den soliga dag.
Snabb såsom tanken
kanhända till banken
hon ilar, då ser hon de tjusande drag!
Skada, skada
att bilden ej stannar,
att tavlan, den sköna, ej dröjer sig kvar.
Mjölkskjuts, glada,
skramla med dina spannar
och surra med dina flaskor
i sommaren klar!