Ute i väntrummet solstrålen ilar,
så gyllne den pilar
på tusende sätt.
Än den på tavlan med mjölkforsen vilar,
än smeker den lustigt Marie Antoinette.
"Kasper" är bra,
ja,
tröstrik att ha,
ja,
när man på domen skall vänta i da',
ja!
Ute i väntrummet solstrålen ilar,
så gyllne den pilar
bland blomster och bla'.

Inifrån mottagningsrummet nu stiger
en gumma så viger --
nyss blek gick hon in.
Nu är hon frisk, och så rosig hon niger
för doktorn, som skymtar på tröskelen sin.
-- Nå, känns det bra?
-- Ja!
-- Utmärkt? Vasa?
-- Ja!
-- Glöm inte pillret, som frun sen skall ta!
-- Va?
Inifrån mottagningsrummet nu stiger
en gumma, som niger,
och suckar så gla'!

Snart jag där inne
står blek med mitt linne
i handen, och lyss på mitt hjärta, som slår.
Mystiskt han sysslar i rummet där inne.
Nu stiger han ut med sitt uppstrukna hår.
-- Där känns ett sting!
-- Nä!
-- Känns ingenting?
-- Nä!
-- Hjärtat nog bultar vid brådska och spring!
-- Nä!
Snart jag där inne
står blek med mitt linne,
och doktorn går tankfull på korkmattan kring.

-- Vi få försöka
att sluta och röka.
Och supen, den måste vi glömma ett slag.
Tja! Promenaderna, dem få vi öka.
Vårt te ej för kallt, ej för varmt, tycker jag.
-- Haltar er gång?
-- Nä!
-- Kragen för trång?
-- Nä!
-- Ni har haft ont i benet en gång!
-- Nä!
-- Vi få försöka
att sluta och röka.
Glöm punschen och pipan, fast tiden blir lång!

Timmarna rinna,
och dagarna svinna,
och åter en dag hos min doktor jag står.
-- Vi äro bättre, jag tycker mig finna ...
(Han lyss på mitt bröst, och jag ser i hans hår.)
-- Utmärkt vigör!
-- Nä!
-- Intet som stör!
-- Jo!
Doktorn! Jag tror i det närmsta, jag dör!
Oj!
Timmarna rinna,
och dagarna svinna,
och åter jag står där så sinad och loj.

-- Vi få försöka
att börja och röka.
En konjak på morgonen helst, om det går!
Suparnas kvantum vi strax måste öka,
och punschen bör kylas till frostig den står!
Det blir väl bra?
-- Ja!
Utmärkt, vasa?
Ja!
Sådan en doktor ska mänskorna ha,
ja!
Ståtlig han stiger
mot dörren. Jag tiger,
och bugar mig djupt för min doktor i da'!