Det är juni, det blåser sakta 
här upp från tindrande sjö, 
så lent att knappast lyftes 
en flinga af häggarnas snö. 

Och stora lätta skyar 
i hvit och luftig rad 
på morgonljusa banan 
dra seglande åstad. 

Omkring mig gräset sluter 
sin böljning tyst och sval, 
och blå och hvita blomster 
stå rundt i hviskande tal. 

Den tanken bär min själ som 
ut i ett strandlöst haf, 
att samma sus en morgon 
skall susa öfver min graf.