Min kära smög ut genom månglänst grind.
Det var dagg över äng, det var doft i vind.
I glans, i glans låg fältet! 

Min kära gled in i den glimmande skog. 
Och månen längs stigen sin strimma drog. 
I glans, i glans stod skogen!

Och jag vandrade fram i min käras spår.
Och jag vandrar ännu genom öden och år.
I glans, i glans står livet!