Mumla tumla humla. 
I ett tält, som sömmat blev 
av en regnvåt spindelväv, 
står i sina tärnors ring 
jungfru Nyckelpiga. 
När hon säger någonting, 
mysa de och tiga, 
skrapa fot och niga. 
Runt omkring vid varje strå 
ringa klockor himmelsblå 
och väl hundra myror små 
bakom stjälkarna stå vakt. 
Hör vad Nyckelpiga sagt!

Mumla tumla humla. 
Väktar Lysmask hämta skall 
största humla, som går vall. 
Sadeln lyft ur stallets tak. 
Spänn med vana händer 
fjäderbuske och schabrak 
över ryggens ränder. 
Rid kring mina länder. 
Tag som hjälm en silvergrå 
puppas skal med silke på. 
När du hör en vagga gå, 
stig på fönsterblecket böjd, 
lys dit in med lyktan höjd.

Mumla tumla humla. 
Var står hennes första bädd? 
Var ser hon sin vagga redd, 
hon, den lilla, vilkens famn 
Gullebarn blott vinner, 
hon som får hans liv, hans namn? 
Om du henne finner, 
vänd så snabbt du hinner. 
Svinga luren till din mund. 
När den hörs i morgonstund, 
då, min vakt, gnid bort din blund, 
linda armen fast omkring 
varje klockas stjälk och ring!