Ute hörs stormen dånande tjuta
Regnet slår smattrande dovt mot min ruta,
Mörker är ute mörker är inne,
Själen är höstlikt dyster och grå.

O, huru gärna jag ville dock luta
Huvudet där i ditt knä för att njuta
Blicken, som löder sinne vid sinne,
Blicken från trofasta ögon blå.

Se du, jag gick mig visst vilse i livet,
Mig blev blott drömkungens lyckoslott givet,
Rik jag mig kände likväl som ingen,
Följde du mig på min törnströdda stig.

"Drömmare, drag till ditt drömslott!" du säger,
"Rikare mäl uti livet jag äger,
Dröm du i natten om undren i tingen!
Livet är mitt och skall levas av mig!"