I skogen finns ej mer en gren
som löf och fägring bär.
Förbi är sommarn länge se´n
och endast vinter här.
Ja, ute ser jag vintern blott
och inne likaså.
Och om till verdens slut jag gått
jag såge den ändå.
Blef lunden grön, blef nejden varm, 
blef dagen ljus och klar,
låg kölden i min egen barm
dock lika ödslig qvar.