Jag vet en gosse, och han är min,
som är så vacker och glad i sinn!

Och han har lofvat mig ring och tro,
och han skall bygga mig varmt ett bo.

Och jag har lofvat med hand och mund,
att vara hans till min sista stund!

Det skall du veta, du ljusa björk,
det skall du veta, du gran så mörk.

Det vill jag säga er, blommor små,
det vill jag säga er, böljor blå!

Men varen tysta, nu allihop,
att ej det kommer för snart i rop!

Gud vet nog om det, som bor i skyn,
men ingen vet det i hela byn.