Satte jag mig på bergets kam, 
spejade ut över fjärden, 
såg, huru segel i väster sam, 
långt, långt i väster gick färden. 
Tiden förgår, 
nyss var det vår, 
snart ligger höst över världen. 

Dagar ha kommit, dagar ha gått 
en gång väl kommer den sista, 
flyktig är lyckan och knappt dess mått 
tung är den ändå att mista. 
Luftbyggda slott 
skimra ju blott, 
skimra och locka och brista. 

 ...