Det hviskar i den stilla dalen,
hvem hviskar der?
det är ett slag af näktergalen,
Det bäcken är, det bäcken är:
nej bäcken stannat, tyst fågeln är,
det är väl annat som hviskar der.

En Jungfru satt med krans i håren vid Wisperbäck,
som Engeln mild, som ros om våren
så frisk och täck, så frisk och täck;
hon hviskar trogen; min natt var lång;
så hemsk är skogen kom hem en gång.

Det suckar i den stilla dalen; Hvem hviskar der?
Det är väl dufvans suck i alen:
Det floden är,
Nej dufvan lilla
Ej suckar så,
Och Rhen är stilla -
Hvem suckar då?

En yngling inom fängselmuren
I mörker satt.
Han suckade, och kring naturen
Ljöd sucken matt.
Jag kommer, Clara!
Men när, vet Gud,
Låt kedjan svara,
Hon är min brud.

Den fångna yngling dog i bojan
På Falkenberg.
Och Wispermön i dunkla kojan,
Hon dog af sorg.
När Svanen landar
På blommigt skär,
De trognas andar
Än mötas här.

Då solens första strålar glimna sic
På klippans rand,
Och tysta silfverfiskar stimma
Vid stenig strand,
En hvar, som fiskar,
Än höra kan,
Att när hon hviskar,
Så suckar han.