Herr Malmsten han drömde en dröm om en natt 
så lustelig locker man liljorna
Han drömde hans kärastes hjärta det brast.
För älskogsfullt han sörjde henne.

Herr Malmsten han red sig allt upp till by,
så lustelig locker man liljorna
Där möter han jungfrun på båren så ny.
För älskogsfullt han sörjde henne.

Herr Malmsten han ståndar både vit och röd
så lustelig locker man liljorna
Han stack sig i sedan, sig själver till död.
För älskogsfullt han sörjde henne.