Var välsignad, milda ömsinthet
var välsignad åter,
du som allt förlåter,
fast allt uselt i mitt liv du vet.
 
Var välsignad du, som ej gav tröst
som en nåd från ovan,
men som kärleksgåvan
från en syndig fattig flickas bröst.
 
Du är vin för törst och bot för skam,
du är mat i svälten
på de magra fälten,
där min trötta levnad linkar fram.