Verse 1
Magistern:
 Minns du hur ödet oss förde tillhopa adertonhundra och trettiosju?
Glunten:
 Åh, javisst minns jag det, just Karl den tolftes dag.
Magistern:
 "Allmänna Sången" gick marsch omkring torget; jag gick i basen, bredvid mig gick du.
Glunten:
 Kvällen var kall och mörk, tror du jag glömt det jag?
Both:
 "Viken tidens flyktiga minnen", grep med underbar makt våra sinnen.
Magistern:
 Men, när sången var slutad, frågte du: "Behagar herrn ett glas?"
 Det var uppslaget bror, till ett åttaårigt dundrande kalas.
Both:
 Men, när sången var slutad, frågte du (jag): "Behagar herrn ett glas?"
 Det var uppslaget bror, till ett åttaårigt dundrande kalas.
 Ja, skål för de framfarna år, och för vår levnads långa vår!
 Gutår!

Verse 2
Magistern:
 Våren är flydd, men med glödande runor hela dess härliga saga finns kvar;
Glunten:
 Skriven i hjärtats djup, ack med en rosentagg.
Magistern:
 Än sitter i oss den gamle studenten, gladare nästan än fordom han var;
Glunten:
 Hissar ännu med fröjd ungdomens vikingsflagg.
Both:
 Visst blir kassans tillstånd allt värre, apparanserna dagligen färre.
Magistern:
 Men, vad säkerhet ges, att vi ej bli förmögna män till slut
 Och så stadsråd på köpet? Slikt har hänt rätt mången gång förut.
Both:
 Men, vad säkerhet ges, att vi ej bli förmögna män till slut
 Och så stadsråd på köpet? Slikt har hänt rätt mången gång förut.
 Ja, skål för det löpande år, och för en prolongerad vår!
 Gutår!

Verse 3
Magistern:
 Snart kanske äro vi bräckliga gubbar, torkade stammar, som luta till fall?
Glunten:
 Vi dela ljuvt och lätt, falla på samma gång.
Magistern:
 Ja, men om oblida Nornor oss skilja, du ska åt Ystad och jag åt Sundsvall?
Glunten:
 Nämn ej ett ord ditåt, tänk en distans så lång!
Both:
 Hm! Men, om, om slikt skulle hända,
 Om vår fröjd tog så snöpelig ända?
Magistern:
 Nå, lass bassen! Vad är väl värt att bråka skallen med sån't där?
 Den är likafullt den malör'n, som varje annan passagèr.
Both:
 Nå, lass bassen! Vad är väl värt att bråka skallen med sån't där?
 Den är likafullt den malör'n, som varje annan passagèr.
 Ja, skål för de kommande år, och så till slut för en evig vår!
 Gutår!