Verse 1
Magistern:
 Herre min Gud, vad den månen lyser,
 se, vilken glans utöver land och stad!
Glunten:
 Himlen är klar och var stjärna myser
 vänligt emot oss ner och vinkar glad.
Both:
 Där flammar Sirius, där Orion,
 där plaskar Svanen i eterns bad.
 Herre min Gud, vad den månen lyser,
 se, vilken glans utöver land och stad!

Verse 2 
Magistern:
 Högt opp i Slottet varenda ruta
 blixtrar, som vore den en ädelsten.
Glunten:
 Tänk dig vid tornet en prins med luta,
 fladdrande lockar och charmanta ben!
Both:
 Och i ett fönster Cecilia Wasa,
 bländande skön uti månens sken.
 Högt opp i Slottet varenda ruta,
 blixtrar, som vore den en ädelsten.
 
Verse 3
Magistern:
 Där ligger Parken och Fyris-slätten,
 fet utav forna kämpars blod och märg.
Glunten:
 Sandgropen här, den förfärlige jätten,
 klädd i sin ruskiga och gråa färg;
Both:
 och mellan lärkträden, just vid Tullen,
 gamle perukmakar Rosenberg.
 Där ligger Parken och Fyris-slätten,
 fet utav forna kämpars blod och märg.
 
Verse 4
Magistern:
 Nedanför backen, ja just vid foten,
 badhuset gömmer sig i pilars skygd.
Glunten:
 Och utmed ån har du Kungsängsroten,
 Islandet därnäst med sin förstadsdygd.
Both:
 Så Gula ladan och bort mot skogen
 Föret, som glittrar och Danmarks bygd.
 Nedanför backen, ja just vid foten,
 badhuset gömmer sig i pilars skygd.
 
Verse 5
Magistern:
 Märk hur den skummande Fyris kastar
 silver och pärlor uti Fallet ner.
Glunten:
 Leker en stund vid Fördärvet och hastar
 se’n till Flottsund, som många andra fler.
Both:
 Ack, fram till sommarn, i Kvarnen bysatt,
 knappt en tår vatten han äger mer!
 Märk hur den skummande Fyris kastar
 silver och pärlor uti Fallet ner.
 
Verse 6
Magistern:
 Kors, vad den Kraemer är bra för staden!
 Han bygger broar och planterar trän.
Glunten:
 Längs utmed ån, där du ser Promenaden,
 betade fordom några magra fän.
Both:
 Och där i Hamnen, som förr stod öde,
 undsätts nu hela Uppsala län.
 Kors, vad den Kraemer är bra för staden!
 Han bygger broar och planterar trän.
 
Verse 7
Magistern:
 Se bakom skyn huru Luna blickar
 smäktande i Observatorium in!
Glunten:
 Säkert hon tror att vid tuben nickar
 någon Endymion med sömnig min.
Both:
 Kyss honom inte! – Jag känner karlen.
 Han tuggar tobak och är ett svin.
 Se bakom skyn huru Luna blickar
 smäktande i Observatorium in!

Verse 8
Magistern:
 Nå, sådant norrsken! Jag aldrig maken
 skådat på många, många Herrans år.
Glunten:
 Jo jo, så är det att vara vaken!
 Också i tid till sängs jag sällan går.
Both:
 Se, hur ur Uppsala Gamla Högar
 ståtligt dess flamma mot himlen slår!
 Nå, sådant norrsken! Jag aldrig maken
 skådat på många, många Herrans år.
 
Verse 9
Magistern:
 Hög och förklarad i månens strimma
 Kyrkan sig reser över träd och hus.
Glunten:
 Märk vid dess fot vilken nattlig dimma
 och vid dess spetsar vilket härligt ljus!
Both:
 Gloria Deo in excelsis! Nog är det klent
 här i jordens grus.
 Hög och förklarad i månens strimma
 Kyrkan sig reser över träd och hus.
 
Verse 10
Magistern:
 Mycket det finnes ännu att skåda,
 om vi på andra sidan slottet gå.
Glunten:
 Om ja – men som vi ä' trötta båda,
 glömma vi det, ty nu är klockan två.
Both:
 Tron inte därför, I bleka stjärnor,
 att vi gå hem! – Å nej, tron ej så!
 Mycket det finnes ännu att skåda,
 om vi på andra sidan slottet gå.
 
Verse 11
Magistern:
 Var finns en punkt uti Sveriges rike,
 där man om natten har så lycklig lott?
Glunten:
 Hellre jag sover i "Stadens dike"
 än uppå bolstrarna i kungens slott.
Both:
 Nu ska' vi knacka oss in hos Lamby;
 porter så här dags – är det ej gott?
 Var finns en punkt uti Sveriges rike,
 där man om natten har så lycklig lott?