Glunten:
 Leve det nattliga Schylla!
 Här finns det folkliv i banko,
 harpor och slagsmål och fylla,
 os av kotletter och Lünzmans Baranko.
 
Magistern: (härmar harpspelerskorna.)
 »Hör’t, meine flehenden Lieder,
 strahlende, leuchtende Sterne!
 Kommt mein Geliebter nicht wieder?
 Bleibt er denn ewig mir ferne?»
 
Glunten:
 Pang, där small sönder en ruta.
 Det var en knodd. Kasta ut’en!
 Hör den kanaljen vill pruta –
 
Both:
 Fram med riksdalern och det på minuten!
 
Magistern:
 Kypare, locka på Atis!
 
Glunten:
 Kypare, stanna – hör på!
 
Magistern:
 Kypare, ge honom gratis . . .
 
Glunten:
 Kypare, toddar för två!
 
Magistern:
 Kypare, fläsk och potatis.
 
Glunten:
 Kypare, inte för små!
 
Magistern:
 Kypare!
 
Glunten:
 Kypare!
 
Magistern:
 Kypare, gå.
 
Glunten:
 Singt, ihr Mädchen! – Tyst med allt buller och
 bång!
 
Magistern:
 Ta’n en sång . . .
 
Glunten:
 På en gång . . .
 
Both:
 Munter – men inte för lång!
 (De preludiera och börja sedan “Webers sista tanke”.)
 
Glunten:
 Nej, för Guds skull, inga klagovisor, kära barn!
 (De spela en “Suck-vals”.)
 
Magistern:
 Tig då, Marianne, jag beder –
 Annchen du . . . spar’ din hals!
 Är det nu skick och seder
 spela en gammal vals?
 
Both:
 Ta’n nu ett vackert stycke,
 något med mera tycke . . .
 (De falla genast in med “Edite, bibite»”. . .)
 
Magistern:
 Ausserordentlich, wunderschön, ja!
 
Glunten:
 Kors vilken grazie de tyskarna ha!
 (De börja en joddel-melodi.)
 
Both:
 Nejl Nu är det slut . . .
 Annchen, vet hut!
 Komma med slagdängor, fula som satan,
 och valser och visor, så gamla som gatan . . .
 Nej!
 Nu är det slut!
 Ej en minut
 dröjer jag här mer.
 (De spela upp en splitter ny sång.)
 
Glunten:
 Nå!
 
Magistern:
 Se så!
 
Glunten:
 Spela på!
 
Magistern:
 Vi ska’ inte gå!
 
Both:
 Vi sjunga med er bägge två.
 Es kehret der Frühling mit lachendem Blick
 Cantabile!
 verjüngend und schaffend zur Erde zurück;
 Amabile!
 als freundlicher Engel umschwebt er die Flur,
 Mirabile!
 und zeichnet mit Blumen die segnende Spur –
 Pass’ på nu, go’ herrar, nu kommer det kör!
 Sjung, Österberg, sjung! Och var med, herr
 kassör!
 Kom hit, kära farbror, sitt inte och späd!
 Tag pastorn och garvarn och fältläkarn med!
 Nystedt, slå takten!
 O, sei uns willkommen, du fröhlicher Gast!
 Ja!
 Ach, lange schon war uns der Winter zur Last.
 Ja!
 Er schliesset so grämlich ins Zimmer uns ein;
 Ja!
 wir lieben es lustig im Freien zu sein.
 Hurrah!
 Du aber, du ladest uns fröhlich und mild,
 Cantabile!
 hinaus in das duftende Blumengefild;
 Amabile!
 du liebest die Kinder und fröhliches Spiel,
 Mirabile!
 und schenkest der herrlichen Freuden uns viel.
 Pass på nu igenl Liebes Mädchen, gutår!
 Skål, gamle konditor, hur mår din bottfor?
 Nå, präst då och garvare, släpp nu Marianne!
 Hon är nog beredd, er förutan, minsann.
 Herre, håll käften!
 O, gieb uns auch immer, du blühender du,
 Ja!
 viel heitere Tage und Blumen dazu;
 Ja!
 und sag’ es dem Sommer, bald ist er ja da,
 Ja!
 wir bitten um Rosen und Kirschen, ja, ja!
 Hurrah!