Verse 1
Magistern:
 Nå så välkommen!
 Tyckte du om ´en –
 gårdagen, du? Säg var den inte bra?
 Jämt och samt bålar,
 lustiga skålar,
 gratis förtäring, ja, tack skall du ha!
Glunten:
 Nej, min Magister,
 dagen var bister,
 jag är fördärvad från topp och till tå.
 Hör, hur jag låter.
 Se, hur jag gråter,
 ack, om jag hållit mig hemma ändå!
Both:
 Hör hur jag (han) låter,
 Se hur jag (han) gråter,
 Ack, om jag (han) hållit mig (sig) hemma ändå!

Verse 2 
Magistern:
 Stackars min Glunten:,
 tänk ej på strunten!
 Slika malörer blott öka vår fröjd!
 Hodie tibi,
 cras forsan mihi –
 Ah, vad gör det, bara själen är nöjd?
Glunten:
 Ja, men just detta
 fattas med rätta,
 och utav ånger marteras jag svårt;
 maran mig rider,
 tvi, tockna tider!
 Vad har jag gjort, att jag straffas så hårt?
Both:
 Maran mig (dig) rider, 
 tvi, tockna tider!
 Vad har jag (du) gjort, att jag (du) straffas så hårt?
 
Verse 3
Magistern:
 Gråt inte mera!
 Jag skall kurera
 åkomman – och med homöopati
 Säg mig, hur känns det?
 Svider det – bränns det?
 Herre min Gud, det är kardialgi!
Glunten:
 Pulsarnas vågor,
 heta som lågor,
 fylla med oro hela mitt bröst;
 tankarna blöda,
 tårarna flöda,
 hjärtat är dövt för var lugnande tröst.
Both:
 Tankarna blöda, 
 tårarna flöda,
 hjärtat är dövt för var lugnande tröst.
 
Verse 4
Magistern:
 Det går nog över.
 Du blott behöver
 primo en sill och secundo en sup!
 Se’n skall du dricka
 porter och hicka
 matlusten upp utur magens djup.
Glunten:
 Ja, men aptiten
 den är så liten,
 nästan så liten, som törsten är stor;
 hela Guds natten
 har jag tärt vatten,
 först ur butelj, så ur tvättskål, min bror.
Both:
 Hela Guds natten 
 har jag (du) tärt vatten,
 först ur butelj, så ur tvättskål, min bror.
 
Verse 5
Magistern:
 Vatten ej duger.
 Något, som suger,
 är vad som fordras i all sådan nöd.
 Källarens håvor
 ock ä’ Guds-gåvor.
 Skälm den, som lever på vatten och bröd!
Glunten:
 Nå nå – concedo
 och jag är redo
 tåligt att lyda, ja, det är jag visst.
 Aber ponera
 kur’n skull’ fallera,
 da blir jag, fan ta mej, absolutist!
Both:
 Aber ponera
 kur´n skull’ fallera
 då blir jag, fan ta mej, absolutist.