Verse 1
Both:
 Slutat för i dag! Se så ja, gubbar,
 nu skall smaka skönt att ta en lur.
 Kors, så många stenar, hål och stubbar!
 Trillar ingen kull, så är det tur.
Magistern:
 Ä’ nu alla med då?
Glunten:
 Finns här inga flera?
Magistern:
 Säg, hur många ä’ vi?
Glunten:
 Fem, om jag ser rätt.
Magistern:
 Du och jag och Nystedt . . .
Glunten:
 spelman och – vem mera?
Magistern:
 Jo, medikofilarn.
Glunten:
 Då är det komplett.
Both:
 Slutat för i dag! Se så ja, gubbar.
 nu skall smaka skönt att ta en lur.
 
Verse 2
Both:
 Nystedt skall gå främst och hålla stången;
 han är just en bra tambour-major.
 Gå nu backen nedåt brunns-salongen!
 Vi formera gåsmarsch, vart du går.
Magistern:
 Spelman’ bakom Nystedt . . .
Glunten:
 Tappa ej din stång du!
Magistern:
 Och så kommer Glunten: . . .
Glunten:
 Och så du därnäst!
Magistern:
 Sist medikofilarn.
Glunten:
 Så ja, sätt i gång nu!
Magistern:
 Nå då, framåt marschmarsch!
Glunten:
 Sakta, det är bäst.
Both:
 Nystedt skall gå främst och hålla stången;
 han är just en bra tambour-major.
 
Verse 3
Both:
 Är det inte trevligt här i skogen?
 Hela atmosfären doftar vår.
 Det är annan luft än in på krogen!
 Nånå, den var just ej heller svår.
Magistern:
 Ser du inte vägen?
Glunten:
 Stadigt uti backen!
Magistern:
 Håll dig i staketet!
Glunten:
 Det är mörkt i kväll.
Magistern:
 Pang, där ligger Nystedt.
Glunten:
 Akta blåa fracken!
Magistern:
 Slog han sig fördärvad?
Glunten:
 Bara bagatell!
Both:
 Är det inte trevligt här i skogen?
 Hela atmosfären doftar vår.
 
Verse 4
Both:
 Se hur milt och vackert Venus nickar
 över Polacksbacken mot oss ner!
 Ack, var kväll jag ser dess klara blickar,
 tänker jag på . . . skull’ det angå er?
Magistern:
 Ut på stora vägen!
Glunten:
 Sprattla ej i sanden!
Magistern:
 Lyft på benen, spelman!
Glunten:
 Jag förgås av damm.
Magistern:
 Jämna steg i ledet!
Glunten:
 Stopp, jag mister anden.
Magistern:
 Ja, och jag galoschen.
Glunten:
 Det var själva skam!
Both:
 Se hur milt och vackert Venus nickar
 över Polacksbacken mot oss ner!
 
Verse 5
Both:
 Vad är det för skrål? Ur vägen bönder!
 Här är öppen landsväg – fri passage!
 Slippa vi ej fram, så slå vi sönder
 både er och vagnar och bagage.
Magistern:
 Nystedt, nyttja stången!
Glunten:
 Hugg och stick i hopen!
Magistern:
 Ih, du bondkadaver!
Glunten:
 Hjälp mig med den här!
Magistern:
 Stjälp omkull kareten!
Glunten:
 Så ja, ratsch i gropen.
Magistern:
 Efter med den långe!
Glunten:
 Hör du hur han svär?
Both:
 Vad är det för skrål? Ur vägen bönder!
 Här är öppen landsväg – fri passage!
  
Verse 6
Both:
 Sådan en batalj tas ej på hyllan,
 vår esprit de corps är god som gull;
 fast medikofilarn uti fyllan
 bankade och slog vår Ole Bull.
Magistern:
 Men, vart tog han vägen?
Glunten:
 Han smet in på Bleket.
Magistern:
 Kors en sådan luver –
Glunten:
 Kanske vi gå med?
Magistern:
 Nej, vi gå till källan.
Glunten:
 Hellre till ap´teket.
Magistern:
 Ska’ vi dricka soda?
Glunten:
 Ja, visst ska’ vi det.
Both:
 Sådan en batalj tas ej på hyllan,
 vår esprit de corps är god som gull;
  
Verse 7
Both:
 Skulle vi nu möta nattpatrullen,
 skall han dansa polka utan prut.
 Se, den gamle klipparn där i tullen,
 har ej släckt ut ljuset. – Lampan ut!
Magistern: (Tror sig höra sång.)
 Hör du ned åt ån till?
Glunten:
 Det är kända toner . . .
Magistern:
 Säkert serenad för . . .
Glunten:
 Troligt nog, min själ!
Magistern:
 Då tar fan vid luren –
Glunten:
 Inga reflexioner!
Magistern:
 och vid sodavattnet.
Glunten:
 Ja, det var rätt väl.
Both:
 Skulle vi nu möta nattpatrullen,
 skall han dansa polka utan prut.