Verse 1
Glunten:
 Så ja, min hedersbror, nu är man såverad,
 examinerad och – vad tycks? – approberad,
 post tot discrimina inlupen i hamnen . . .
 Ja, Gud ske tack och lov, kom tag mig i famnen!
Both (Bägge):
 Post tot discrimina inlupen i hamnen . . .
 Ja, Gud ske tack och lov, kom tag mig i famnen!

Verse 2
Glunten:
 Minns du anklagelsen? Den var ej så galen.
 Du tog humör och jag – jag tog kameralen.
 Kors vad jag tycker vi sku’ kvickt avancera,
 om blott vi grälade ibland lite mera!
Both (Bägge):
 Kors, vad jag tycker etc.

Verse 3:
Glunten:
 Var nu ej längre ond på gamle kamraten,
 som själv du hulpit fram till man uti staten!
 Tänk du, ett litet ord, vad ont det kan göra,
 om blott man vaknat har på oriktigt öra!
Both (Bägge):
 Tänk du, ett litet ord, etc.

Verse 4:
Glunten:
 Visst är betyget mitt ej särdeles prydligt
 och vad som vållat det, det inser du tydligt.
 För så’na där, som oss, ges inga resoner,
 blott vederbörandes predestinationer.
Both (Bägge):
 För så’na där, etc.

Verse 5
Glunten:
 Nå, om du visste du, vad tant blev charmerad!
 Hon grät och kysste mig och var helt toucherad.
 Hurra för henne nu! Hon menade ärligt,
 fast hennes ok ibland nog kändes besvärligt.
Bägge: 
 Hurra för henne nu! etc.

Verse 6
Glunten
 Ack du, din gamle skälm, som står där så tyster,
 tror du jag vet ej jag, vad just nu dig lyster?
 Marsch då till Eklundshof! Och där ska’ vi rumla
 och, som två fölungar, i gräset oss tumla.
Bägge
 Marsch då till Eklundshof! etc.

Verse 7
Glunten:
 Men låt mig först bli kvitt den svarta habiten
 och vita halsduken och hatten och pliten!
 Visst är den dräkten kär för vissa patroner,
 men passar ei för folk med fria fasoner.
Bägge
 Visst är den dräkten etc.

Verse 8
Glunten:
 Tacka vill jag en rock, som, vid över barmen,
 ej stretar mot, när jag skall kröka på armen;
 och ett par byxor se’n, förtrogna med benen,
 om också någon gång med hål uti grenen!
Bägge
 Och ett par byxor se’n, etc.

Verse 9:
Glunten:
 Ack, när jag tänker på att jag snart skall lämna
 denna så kära ort, mitt hjärta vill rämna.
 Praktiska livet har så föga, som lockar,
 och dess förtjänta män se just ut som stockar.
Bägge:
 Praktiska livet etc.

Verse 10:
Glunten:
 Därför så fort jag kan, så friar jag genast
 och sätter bo om två, tre år allra senast.
 Får jag med hustru min ej pengar i buntar,
 Nog lär jag få till slut tillräckligt med gluntar.
Bägge:
 Får jag (du) etc.

Verse 11:
Glunten:
 Men vad är detta här? Jag tror jag är vriden,
 som står och pratar strunt och glömmer bort tiden.
 Kom nu, jag längtar ut i fria naturen
 just som en stackars sparv, som suttit i buren.
Bägge:
 Kom nu, jag längtar ut i fria naturen
 just som en stackars sparv, som suttit i buren.