Magistern:
 Kalle!
Glunten:
 Janne!
Magistern:
 Kypare!
Glunten:
 Hör opp du!
Magistern:
 Herr Schy ...
Glunten:
 Petter!
Magistern:
 Här är han!
Glunten:
 Ptro' stopp du!
Magistern:
 Buga dig djupt, din sjutusan!
 Glunten har ta't kameraln.
Glunten:  (till kyparen)
 Vi ska' sexa, men varken därinne i salen.
 ej heller i smårummen eller på svalen,
 och inte på vindskammarn, ej på balkongen,
 men just här i trädgår'n, i gräsgröna gången.
Magistern:
 Petter!
Glunten:
 Sprang han?
Magistern:
 Hejda dig!
Glunten:
 Stå still du!
Magistern:
 Böckling ...
Glunten:
 blommor ...
Magistern:
 rättika ...
Glunten:
 och sill du!
Magistern:
 Nej, ge nu riktiga order, annars så bär det på tok.
Glunten:
 Du skall duka, men prydligt, min käraste Petter,
 med blommor på bordet och brutna servetter
 och rättika, böckling och renstek med mera
 och en butelj öl och en dito madera.
Both:
 Sätta vi oss här?
 Eller kanske där?
 Ja, där i trädens skugga slå vi oss i ro.
 
(de lägger sig i gräset)
 
Both:
 Här är gudagott att vara,
 o, vad livet dock är skönt!
 Hör vad fröjd från fåglars skara,
 se, vad gräset lyser grönt!
 Humlan surrar, fjäriln prålar,
 lärkan slår i skyn sin drill,
 och ur nektarfyllda skålar
 dricka oss små blommor till.
 
(kyparen kommer med sexan)
 
Glunten:
 Där ha vi Petter!
Magistern:
 Ståtligt kalas!
 Rena servetter ...
Glunten:
 slipade glas ...
 
(de sätter sig till bords)
 
Magistern:
 Nå ja, denna sexan tycks ju vara utan vank
 smöret färskt och sötmjölksosten ...
Glunten:
 smakar bra, men luktar illa.
Magistern:
 A tvi fan, så dåligt brännvinn, det var bara lank!
 Kasta flaskan ned i gräset!
Glunten:
 Ja, men akta pulsatilla!
 Alkohol och sippor passa ej ihop.
Magistern:
 Nej men!
 Rättikan är god.
Glunten:
 Jaså!
Magistern:
 Se här en skiva!
Glunten:
 Nej jag tackar.
 Den jag åt för åtta da'r sen' ...
Magistern:
 Känns den kanske än?
 Nå, så ät kotletter!
Glunten:
 Kors, jag äter så att svetten lackar.
 Ser du på balkongen?
Magistern:
 Nej!
Glunten:
 Se dit, där Lotta står!
Both:
 Kors, så pittoreska vyer ifrån denna lilla grotta!
Glunten:
 Ser du?
Magistern:
 Ja!
Glunten:
 Stå still!
Magistern:
 Se nu du!
Glunten:
 Slå i öl – gutår!
Magistern:
 Aj, nu går hon.
Glunten:
 Det var skada.
Both:   (ropande efter henne)
 Skål för dina strumpor, Lotta!
Magistern:
 Blev hon ond?
Glunten:
 Nej, gu' bevars!
Magistern:
 Hur smakar din kotlett?
 Min är torr ...
Glunten:
 Precis som min ...
Magistern:
 Och flottig sen – slå i madera!
Glunten:
 Tacka vill jag böckling!
Magistern:
 Poh! Nu börjar jag bli mätt.
 Se här kommer kyparn ...
Glunten:
 Nå, vad nu då!
Magistern:
 Få vi ändå mera?
Both:   (då de få se ett fat med bakelser)
 Bakelser – fy hundra!
Glunten:   (till kyparen)
 Är du tokig eller ...
Magistern:
 Gå!
Both:
 Gå så långt som pepparn växer!
Glunten:
 Sådant kan du ge novischer.
 Skaffa hit cigarrer!
Magistern:
 Fort!
Both:
 De bästa du kan få ...
Magistern:
 Cuba, numro ...
Glunten:
 Skål, magister! Skål i botten!
Magistern:
 Morgens Fischer!
 Skål (de klingar och dricker) ... jaha!
 Inte var det här madera.
Glunten:
 Tvi! Vad är det för en mölja?
Magistern:
 Ja, det vet Gud ...
Glunten:
 och kyparn ...
Magistern:
 Det går lika bra!
 Låt din fantasi blott lägga druvans eld
 i Fyris bölja.
 Skål!
Glunten:
 Jag tror vi brodda med en halva?
Magistern:
 Nå så kör!
 Skål för äkta juvenaler!
Glunten:
 Skål för dem av gamla stammen!
 Drick i botten!
Magistern:
 Å ja!
Glunten:
 Så ja; det är som sig bör.
Magistern:
 Tack nu, Glunten!
Glunten:
 Tack!
Magistern:   (reser sig från stolen)
 Quod felix faustumque ...
Glunten:   (avbryter)
 Amen, amen!
Magistern:   (rörd, håller tal)
 Måtte du med tiden ...
Glunten:   (generad, avbryter ständigt)
 Tyst!
Magistern:
 få njuta ...
Glunten:
 Tig!
Magistern:
 Tig själv!
 all den sällhet ...
Glunten:
 Tralalala!
Magistern:
 som din varma ...
Glunten:
 Tralalala!
Magistern:
 vänskapsfulla själ förtjänar.
Glunten:
 Var så god och repetera!
Magistern:
 Och om lyckan dig förlänar ...
Glunten:
 Jaså – blir det ändå mera?
Magistern:
 sina allra bästa håvor, glöm dock icke din Magister!
Both:
 Skål, min hedersbror!

(de kastar sig ned i gräset. Glunten somnar)

Magistern:
 O, hur stilla solen sjunker ned vid Rickombergas lunder!
 Kom och lägg dig här i gräset! Tyst, jag hör det gro.
 Du är trött av dagens strider. Här är bäddat, tag en blunder!
 Se, kring sängen små blåklockor ringa dig i ro.
 En gång, efter större strider, får du vila här inunder.
 Men, då ringa andra klockor, Glunten, vill du tro?
 Ah, han sover. Lätt förgätna äro livets bästa stunder,
 när vår ande vinkas dit, där ljusa drömmar bo.
 
(Magistern börjar även bli tung. Allt är tyst en stund)
 
Magistern:   (halvsovande)
 Det var strunt till examen han tog till slut.
Glunten:   (som vaknat under tiden)
 Å hut!