Verse 1
Magistern:
 Plats, go' herrar, plats! Nu börjar balen.
 Se brylån, så stor och så förnäm!
Glunten:
 Sätt den där på golvet, mitt i salen;
 det är centrum i vårt solsystem.
Magistern:
 Vid dess sken vår lilla värld skall lysas opp:
 varje dam
 är en himlakropp.
Both:
 Vid dess sken vår lilla värld skall lysas opp:
 varje dam
 är en himlakropp.

Verse 2
Magistern:
 Hämta nu planeterna från köket,
 Lotta, Karin, köksan och mamsell!
Glunten:
 Madam Winter med, det gamla spöket!
 hon må ock bli lyckliggjord i kväll.
Magistern:
 Ulla, gudilov, är allaredan här,
 och jag själv...
 liksom lite kär.
Both:
 Ulla, gudilov, är allaredan här,
 och jag själv...
 liksom lite kär.

Verse 3
Magistern:
 En får lov att sitta bredvid bålen!
 Vem då? – Jo, vår stadige kassör!
Glunten:
 Jaga nu spyflugorna från kålen,
 vårda halster, eld och tillbehör!
Magistern:
 Darra ej på handen, när du häller i,
 och hav akt
 på ditt fögderi!
Both:
 Darra ej på handen, när du häller i,
 och hav akt
 på ditt fögderi!

Verse 4
Magistern:
 Se, här kommer hela kosidansen!
 Hurra gubbar! Var och en tar sin!
Glunten:
 Kors, vad väsen! Här man mister sansen
 Krusa ej, mamsell skall ändå in.
Magistern:
 Vackra, änglagoda, sockersöta ni
 stig nu på!
 Här är bara vi.
Both:!
 Darra ej på handen, när du häller i,
 och hav akt
 på ditt fögderi!

Verse 5
Magistern:
 Sch! – Nu börjar änteligen akten;
 spelman, spela sfärernas musik!
Glunten:
 De, som sitta, skola stampa takten;
 må för övrigt sköta sin praktik.
Magistern:
 Ulla, om du lägger av den fula schaln,
 blir du visst
 drottningen på baln.
Both:
 Ulla, om du lägger av den fula schaln,
 blir du visst
 drottningen på baln.

Verse 6
Magistern:
 Högre, spelman! Stryk mans på fiolens
 alla fyra – annars hörs det ej.
Glunten:
 Kom, mamsell skall dansa nolens volens;
 stå ej längre så och svara nej!
Magistern:
 Vet, fast göken gal en liten tid ännu,
 skriker se’n
 ugglan sitt uhu!
Both:
 Vet, fast göken gal en liten tid ännu,
 skriker se'n
 ugglan sitt uhu!

Verse 7
Magistern:
 Hej! Det går med pukor och trumpeter,
 fönstren skallra, dörrarna slå takt.
Glunten:
 Golvet gungar, när vår världs planeter
 storma fram uti sin vilda jakt.
Magistern:
 Lotta, du är vår komet, ty all din glans
 har du i
 din charmanta svans.
Both:
 Lotta, du är vår komet, ty all din glans
 har du i
 din charmanta svans.

Verse 8
Magistern:
 Håll för tusan, håll i madam Winter!
 Kär’ngen dånar – hon kan inte stå.
Glunten:
 Hit med vatten! Akta dig, hon slinter –
 drick nu! – Jaså, hon vill ha brylå.
Magistern:
 Det var rätt, madam, stå på sig och drick mer,
 sätt sig nu
 hos sin kavaljer!
Both:
 Det var rätt, madam, stå på sig och drick mer,
 sätt sig nu
 hos sin kavaljer!

Verse 9
Magistern:
 Balen tycks bli ytterst animerad;
 alla prata, ingen hörer på.
Glunten:
 Köksan själv är ständigt engagerad,
 svettas, hickar högt och ropar: nå!
Magistern:
 Karins ögon – det är allt vad hon har kvar –
 spruta eld
 som i forna dar.
Both:
 Karins ögon – det är allt vad hon har kvar –
 spruta eld
 som i forna dar.

Verse 11
Magistern:
 Hurra, se hur Lotta tappar kjolen –
 söta, låt avfällingen bli fri.
Glunten:
 Liksom bakom ljusa skyar solen
 ler hon i sitt lätta draperi.
Magistern:
 Ulla, akta dig, om Lotta tappar mer,
 blir det knappt
 någon som dig ser.
Both:
 Ulla, akta dig, om Lotta tappar mer,
 blir det knappt
 någon som dig ser.

Verse 11
Magistern:
 Ljusen flämta, dammet står i taket,
 köksan snavar, disken far omkull.
Glunten:
 Glas och pipor krossas, och vid braket
 gormar värden, arg och hes och full.
Magistern:
 Strunt i värden! Såg du köksans fermeté?
 Vet du, bror,
 den var värd att se.
Both:
 Ulla, akta dig, om Lotta tappar mer,
 blir det knappt
 någon som dig ser.

Verse 12
Magistern:
 Nå, hur gick det? Inga orationer!
 Å, alltsammans var en bagatell!
Glunten:
 Nystedt spräckte sina permissioner,
 köksan föll och skrämde bort mamsell.
Magistern:
 Glas och pipor anser kyparn kunna gå
 netto till
 en och trettitvå.
Both:
 Glas och pipor anser kyparn kunna gå
 netto till
 en och trettitvå.

Verse 13
Magistern:
 Slut på dansen! Hurra nu för skålen!
 Leve livet! Kypare, slå i!
Glunten: (som finner bålen tom.)
 Nå, vad nu då? – Ingenting i bålen?
 Hör han, dummer, intet raljeri!
Magistern:
 Vi, som dansat, ha ju knappast fått en tår,
 och brylån
 den var likväl vår.
Both:
 Vi, som dansat, ha ju knappast fått en tår,
 och brylån
 den var likväl vår.

Verse 14
Magistern:
 Var är herrn? Han vet väl vem som gjorde´t,
 mår han illa? Nå än vår madam?
Glunten:
 Hon och doktorn trillat under bordet.
 Men kassörn då? Törs han inte fram?
Magistern:
 Jaså – stackarn kröker ryggen bort i vrån.
 Jo, nu tar
 fan igen sitt lån.
Both:
 Jaså – stackarn kröker ryggen bort i vrån.
 Jo, nu tar
 fan igen sitt lån.
Both:

Verse 15
Magistern:
 Ja, sic transit gloria mundi!
 Knappast född blir glädjen lagd på bår.
Glunten:
 Lycklig den, som ändå får en blund i
 trötta ögat, huru än det går.
Magistern:
 Ställer jag till bal en annan gång, så vet,
 att det blir
 vald societet.
Both:
 Ställer jag till bal en annan gång,
 så vet,
 att det blir
 vald societet.