Verse 1
Magistern:
 Sätt dig nu och räkna över
 plus och minus, kära vän!
 Säkert mera du behöver.
Glunten:
 Å nej men!
Magistern:
 Prata bara inte!
Glunten: (tar fram sin plånbok)
 Se då! Här är en på hundra,
 tre på sex och trettitvå,
 två på två. . . jag må väl undra. . .
Magistern:
 Vad på då?
Glunten:
 om det ej blir över.
Magistern:
 Ack en sådan toker! Tacka,
 om det räcker jämt och nätt!
 Hundra banko är en hacka.
Both:
 Mycke’ rätt!
  
Verse 2
Magistern:
 Ro nu hit med bläck och penna!
 Säg, var var jag nu igen? –
 Har du ingen ann’ än denna?
Glunten:
 Ne-ne-men!
Magistern:
 Nå, var har du papper?
Glunten:
 Ligger inte där i lådan
 något viraprotokoll,
 som kan passa bra för klådan?
Magistern:
 Nej, ditt troll!
Glunten:
 Nå, så skriv på bordet!
Magistern:
 Bordet? – Kör då! Det är givet,
 samma sak på tusen sätt
 exekveras här i livet.
Both:
 Mycke’ rätt!
  
Verse 3
Magistern:
 Alltså hundratjugufyra –
 nu skall var och en ha sitt.
 Först, har du betalt din hyra?
Glunten:
 Jag bor fritt.
Magistern:
 Var, om jag får fråga?
Glunten:
 Där man äter sin potatis –
 jaja, sitt där du och le! –
 måtte man väl ock bo gratis.
Magistern:
 Får väl se.
Glunten:
 Tant är nog beskedlig.
Magistern:
 Nå, ponera hon består dig
 rum och mat och ved och tvätt;
 det är gott, men – du förstår mig?
Both:
 Mycke’ rätt!
  
Verse 4
Magistern:
 Låt oss då begynna ronden
 genom källrarna i sta’n!
 Det tar säkert hål på fonden.
Glunten:
 Ack, din fan!
Magistern:
 Nämn nu opp i ordning!
Glunten:
 Ja, men, bror, jag ämnar pruta
 med dem alla. Lamby’s blott,
 där jag spräckt varannan ruta . . .
Magistern:
 får sin lott?
Glunten:
 Det gör fem . . . à sex . . .
Magistern:
 Sju . . . à åtta . . . kanske nio?
 Kors, vad pengar stryka lätt!
 Jag tror mest vi skriva tio?
Both:
 Mycke’ rätt!
  
Verse 5
Magistern:
 Gästis? – Fast det är detsamma;
 där betalas ju kontant?
 Men hos källarmästarmamma:
Glunten:
 Ej en slant.
Magistern:
 Nå, det må jag säga!
Glunten:
 Kan hon ej specificera
 räkningen, så är det ju
 intet skäl att likvidera?
Magistern:
 Kära du –
Glunten:
 Så låt gå för åtta!
Magistern:
 Åtta, sa’ du? – Dubbla summan
 är måhända mer honnett.
 Alltså sexton . . . Hälsa gumman!
Both:
 Mycke’ rätt!
  
Verse 6
Magistern: (Glunten framtager tvenne räkningar.)
 “Äplet” nu då . . . Vad befalles?
 Redan räkning? – Sådan fru!
 Säg, vad går den till inalles?
Glunten:
 Tjugusju. . .
Magistern:
 Och så några skilling?
Glunten:
 Fyrtifyra, ja! – Desslikes
 sänder Löfven en, men han
 får ursäkta om han svikes.
Magistern:
 Går ej an.
Glunten:
 Vi ä’ goda vänner.
Magistern:
 Kors, en sådan Jöns att tala!
 Ämnar du att bli kadett?
 Ingen vän i spel . . . betala!
Both:
 Mycke’ rätt!
  
Verse 7
Magistern:
 Löfvens fordran, hur stor var den?
 Hit med räkningen . . . låt se!
 Aj, aj, aj – den spiken drar den!
Glunten:
 Femtitre . . .
Magistern:
 Femtitre och åtta.
Glunten: (uppbyggligt)
 Ja, men säg, vem kan väl gilla
 en så oinskränkt kredit?
 Det är mycket, mycket illa.
Magistern:
 Hör ej hit.
Glunten:
 Mången oerfaren. . .
Magistern:
 Ah l’ingrat! Vill du predika
 mot krediten, som oss klätt,
 roat, mättat och gjort rika?
Both:
 Mycke’ rätt!
  
Verse 8
Magistern:
 Snart syns botten i din kista,
 och Schylander än är kvar.
 Är hans räkning lik den sista?
Glunten:
 Nej, den var.
Magistern:
 Vad vill detta säga?
Glunten:
 Det vill säga: härom dagen
 kom han klivande till tant,
 som så där per aures tagen . . .
Magistern:
 Å, charmant!
Glunten:
 teg och bums betalte.
Magistern:
 Bravo! – Men att hon teg stilla
 då just, när hon borde trätt,
 kan jag ingalunda gilla.
Both:
 Mycke’ rätt!
  
Verse 9
Magistern:
 Nå, nu finns väl inga flera?
 Jo, tyst, ännu ha vi en,
 märklig nog att observera.
Glunten:
 Nå än se’n?
Magistern:
 Han med vackra namnet . . .
Glunten:
 Ah, sju helvetes . . . anfäkta!
 Skriv då sex och trettitvå,
 så bli gluggarna betäckta.
Magistern:
 Nära på.
Glunten:
 Så, vad gör nu summan?
Magistern: (under det han räknar.)
 Eller bättre: vad gör resten,
 som skall bli till din reträtt?
 Mycket får du ej i västen.
Both:
 Mycke’ rätt!
  
Verse 10
Magistern: (slutande räkningen)
 Jaså, blev det inte värre?
 Nå, då har du i behåll . . .
 gissa det, min gunstig herre!
Glunten:
 Kanske noll?
Magistern:
 Jämt tolv skilling banko.
Glunten: (förlägen)
 Jaså, blev det inte värre?
 Det var fan till resultat!
 Jaså, blev det inte värre?
Magistern:
 Blev du flat?
Glunten:
 Åja, – inte utan –
Magistern:
 Trösta dig! För hål i kassan
 känner jag en amulett . . .
 jag skall bli god man i massan.
Both:
 Mycke’ rätt!