Redan natten svept sin slöja
kring cypress och kring platan,
men de klara stjernor dröja
glänsande på himlens ban!

Hafvets vågor stranden smeka,
vinden kysser blommans blad,
och fontänens perlor leka
under skyddande arkad!

Blomsterdoften rikt bemänger
nattens flägt så mild och ljum,
och ett mystiskt välljud tränger
från Seraljens dolda rum!

I den gyllne pelarsalen
hvilar herrskaren i glans,
pipan ljuder och Cymbalen,
odalisken trår sin dans!

Kärleksgudar luftigt väfva
stoff till hennes skira drägt.
Och lik fjäriln ses hon sväfva
lätt som vestanvindens flägt!

Nu har nattens täta slöja
jorden sänkt i dunkelhet,
men från himlen glans ses dröja,
på en gyllne minaret.