Då världar ännu skapade ej voro
var ett kaos utan ljus och ljud
och inga stjärnor rymden genomforo.
Då allt var intet aller endast Gud. 

Då sprang en kärleksblixt fram i Hans öga,
Guds ”varde” dånar genom natten här.
Och solar börja tändas i det höga
och världssystemer ligga vid Hans knän. 

De första ljuden vakna i Guds himmel
och det är alla änglars jubelkor:
ett högstämt lov från tusen sfärers himmel
till Honom blott som mäktig är och god. 

Till endast evighetens orgel ljuder,
allt löses upp i bön och harmoni.