Det ångar smuts och svett och mull igenom parken,
där folket löper löst som djurena ur arken,
vårens första landningstid.
Ja, våren kom ändå!
Och dräggen af ett folk har också vår.
Se, häggen lyser mildt på allt och doftar blid.
Det är en ny version av resan till Cythere;
begär ej rosendoft av dem som varit nere
i gatans modd med vägg på vägg.
Det är ändå en vår,
det kanske ändå lyser en gång i hjärtats vrå
hos den som skrumpen fryser ett minne af en natt,
då jordens doft var hägg!