Spörj östan, spörj västan om tankarnas gång. Gullebarn, Gullebarn lilla! 
Skum är din faders säng och trång. 
Ovan susar där natten lång 
gräset på torvorna stilla. 

Allt hos mig som kärt honom vart, 
flätan, som hänger tung och svart 
över min tröjas knäppen; 
allt hos honom, min unge falk, 
pannans höjd och draget av skalk 
över den krökta läppen — 

allt, som sökte vartannat, fick 
bultande hjärta och röst och blick, 
sjönk i ditt liv förenat. 
O min son, min älskade son! 
Husvill kärlek, som mötte hån, 
fåfängt världen har stenat. 

Husvill kärlek, som själv jag begrät,
går i blomma och skrider 
fram genom alla tider: 
han blev du, han blev evighet.