Sikta sikta gullkorn. 
Månget korn är ej av gull. 
Det tar siktens galler. 
Men det andra faller. 
Snart är halva skäppan full. 
Vem skall få min skäppa? 
Gullkorn males ej i kvarn, 
men jag har en täppa: 
täppan heter Gullebarn.

Sikta sikta gullkorn. 
När min sådd får spira, 
skola milt och månbeglänst 
drömmens döttrar fira 
kring vart ax sin altartjänst. 
Snart i lövet stinger 
dock en knekt med piken fälld. 
På hans höjda finger 
fladdrar gult en stjärnas eld.

Sikta sikta gullkorn. 
Lurvig skakar lejonhud 
över hästens manke. 
Stjärnan är en tanke, 
knekten är ett sändebud. 
Men ur barmen rycka 
drömmens döttrar strax det spjut, 
som hans händer trycka 
genom deras slöjas knut.

Sikta sikta gullkorn. 
Deras kläder blöda. 
Tankespjutens mjuka trä 
böja till de röda 
lyror på sitt späda knä. 
Stjärnans långa strimma 
spinna de till lyrans garn 
och var livets timma 
spela de för Gullebarn.