Solen går ned, 
skuggan på hed 
sträcker sig så långt över glittrande snö. 
Vinden så kall 
susar i tall; 
Re'n det börjar skymma i skog och på sjö.

Hopp! Var snabb, min snälla fox! 

Din lätta hov ej spara. 
Trän och buskar nicka glatt 
när dem förbi vi fara. 
Havre gul och ett vänligt skjul 
vänta på dig, men i bröllopsskrud 
väntar sin brudgum min strålande brud. 

Hör, vilket skri 
for tätt förbi! 
Var det väl en uv ifrån granträdets topp? 
Öka ditt språng! 
Vägen är lång, 
redan bak björkdungen månen går opp. 

Hopp! Var snabb, min snälla fox! ... 

Nå. Vad står på! 
Skygga ej så! 
Nu är vi där nere på glänsande fjärd. 
Isen är stark; 
Stenbunden mark 
bär ej mer säkert vår ilande färd. 

Hopp! Var snabb, min snälla fox!... Huh! 
Vad jag ser vinka mig där! 

Vita slöjor vaja under himlens tak. 
Hjälp, store Gud! 
Blev döden min brud! 
Häst och släde ligga i vidöppen vak. 

Svartblå vågor gömma nu i kalla skötet 
unga hjärtats fröjd åt kärlekssälla mötet. 
Bröllopsljus 
uti brudens hus 
brinna förgäves, ty på bjällrornas ljud 
lyssnar nu fåfängt den längtande brud.