Sånger och Visor vid Pianoforte. 1:sta delen

Ach wer bringt die schönen Tage,
Jene Tage der ersten Liebe,
Ach wer bringt nur eine Stunde
Jener holden Zeit zurück!

Einsam nähr' ich meine Wunde
Und mit stets erneuter Klage
Traur' ich [um's verlorne]1 Glück.

Ach, wer bringt die schönen Tage,
[Jene holde Zeit zurück!]2

  Vid vindars sång 
Och klingande böljors fradgande gång 
Min moder på hafvet mig födde,
  Hvarest djup och höjd 
  I morgonens fröjd 
Af stigande lågorna glödde. 

   Min fader log, 
Men solen gick ner och moder min dog: 
Dess graf och min vagga blef vågen. 
   Dock lefvar min mor,
   Jag vet hvar hon bor, 
Dess boning mig leker i hågen. 

   På fraggigt svall 
Till henne jag seglande ila skall, 
Min fot jag ej sätter på jorden;
   Slaf vill jag ej bli;
   Jag föddes så fri, 
Som böljan är friboren vorden.

   När solen flyr 
Och loppet till okända verldar styr, 
Sig mörkret och skyarne sänka 
   Öfver djupet ner;
   Jag stjernorna ser
I lugnande vågorna blänka.

   När sol'n går opp 
Och väcker på nytt mitt slumrande hopp, 
Och glöder ur blödande vågor, 
   Af eld är min sal, 
   Hvars pelares tal 
Uppresas af svallande lågor. 

   När stormen gnyr 
Och solen i molnen sörjande flyr, 
Då brytes likt hafvet mitt hjerta; 
   Stannar stormen af,
   Och lugnas mitt haf,
Går i vemod öfver min smärta. 

   Jag skådar då 
Mitt lif i de fria böljorna blå, 
Af stormen och hafvet beskrifvet. 
   Väl är jorden full 
   Af skatter och gull;
Men hafvet är spegeln af lifvet. 

   Ej släckes der 
De vinkande stjernors fromma begär,
Ty leker dem hafvet i hagen. 
   De sänka sig här, 
   Der moder min är; 
Med dem vill jag hvila i vågen.

Så mörk är ej skog, så brant är ej häll, 
  Att falken sitt mål ej kan nå! 
På berget satt Harald morgon och qväll, 
  Han satt der om nallen också. 
Allt ängen står grön men berget är långt ifrån dalen. 

Han sände två ädla falkar, i par, 
  Åt dalen, att söka sig bo; 
Den ena falken hans hjerta var, 
  Den andra nämndes hans tro. 

När arla och serla blomman mot skyn 
  Höll törstig den doftande skåln, 
Han tyckte sig se öfver dalens bryn
  En engel på rosiga moln. 

De småsvenner öppna för fadern sin mund: 
  "Ung' Harald en olycka skett; 
På klippan han sitter hvar timma och stund, 
  Och ser nedåt dalen i ett." 

Den Gamle lät göra natten till dag, 
  Bjöd gäster i hyimlande här; 
Och skalder kommo, med harposlag, 
  Och kämpar från fjerran och när. 

Från borgen på klipporna, vida omkring 
  Sken fönstrens och facklornas glans, 
Der öfvades lekar i riddares ring, 
  Der svängde sig fröknar i dans.

Men, främmande vorden för ungdomens mod, 
  När månan ur djupet sig stal, 
Vid smala, spetsiga fönstret han stod 
  Och såg åt sin älskade dal. 

"Ack fader, ack fader! jag märker det nog, 
  Du tänker mig läka förvisst; 
Men all min håg står åt vestanskog, 
  Der knoppas min lilja på qvist. 

Ack fader! bortom den skogen du ser 
  En kyrka i fagraste by; 
När klockorna ringa, knapt andas jag mer,
  Jag brister i gråt och vill fly." --

"Så rid då dit neder i vestanskog, 
  Allt fram på din gångare lätt;
Men slanna ej länge bland harf och plog
  På vådligt blommande slätt.

Så rid då dit neder, der kyrkan står,
  Allt fram på din springare hvit; 
Men sanna mitt ord, att han aldrig går
  Så modig tillbaka, som dil."

När oltväkten blåses, ur marstallet käck 
  Han leder den sadlade bäst; 
Han sporrar sin fåle i fruslande sträck, 
  Han rider, som han gitter bäst. 

Framför honom färdas en strimma klar, 
  Åt dalen och skogens bryn: 
En vinkande bild, sist dröjer hon qvar 
  Och slocknar midt öfver byn. 

Der ligga sınå husen i grönaste lund 
  Och appelo i blomma står, 
Der firar en söndag sin morgonstund, 
  Och folket till kyrkan går. 

Men klockorna ringa ej välkomst-sång;
  De ringa det ordet: farväl! 
Ett liktåg möter på vägen trång, 
  Och trång blifver riddarens själ.

Der stapplar bakom utför blomsterlid,
  En gumma med grånade hår: 
"Så fröjde dig Gud med sin eviga frid! 
  Hvem är det, som der förs på bår?" --

"Ack Herre, den fagraste mö i vår dal, 
  En los öfver stora och små! 
Men olyckan kom, en afton så sval, 
  Att hon sig försåg på ett rå.

På berget, långt borta i öster, det bor, 
  Der tornspiran skymtar ur skog; 
Hon hörde ej mera på fader och mor, 
  Till sig hennes sinne det drog. 

Så gömd är ej dal, ej tufva så låg,
  Att dufvan sitt mål ej kan nå! 
När dager vardt ljus, åt berget hon såg,
  Hon gjorde det natten också.

Hon sände två ädla dufvor, i par,
  Åt berget, att söka sig bo; 
Den ena skön Adelins hjerta var, 
  Den andra var hennes tro. 

När arla och serla blomman mot skyn 
  Höll törstig den doftande skåln, 
Hon tyckte sig se öfver bergets bryn 
  En engel på rosiga moln.

Så funno vi henne i förgårs qväll 
  Vid bäckens mullrande fall, 
Med ansigtet vändt mot det lockande fjäll;
  Men hvit som en sippa, och kall." 

Herr Harald sporrar sin springare lätt, 
  Väl aldrig var sadeln så hård; 
Allt folket står omkring grafven tätt
  Och presten på kyrkogård. 

Nu kistan öppnas, på Riddarns befäl: 
  Så stridt vilja tårarna fram! 
"Du är det!" han ropar; "jag känner dig väl --
  Men hoppet ej kommer på skam." 

Han knäföll vid kistan, ban talte med hast 
  Till presten om vigsel ett ord; 
Han fattade handen, han höll henne fast;
  Han släppte den ej ofvan jord." 

I ljufliga dalen, å grönan grund, 
  Två grafvar bäddades då: 
Der sjunger vakan i rosenlund, 
  Och stjernorna lyssna derpå.
Allt ängen står grön, men berget är jemnadt med dalen.

Ungmön i lunden på jagtnätet band, Morgonfrisk, morgonklädd
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —

Säg mig, vackra bi, du lilla,/ Hvart du vill så arla tåga?
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —

Stilla, o stilla!
Somna från storm och snö!
Ensliga lilla,
nu är det tid att dö!
Kallt är kring dal och sjö;
stilla, o stilla!

Skuggan låt gömma
allt, vad du njöt och led;
glömma, o glömma
sådan är solens sed!
Lär dig, i nattens fred,
glömma, o glömma!

Tystna då, tystna,
töm i en suck din själ!
Upphör att lyssna;
livet dig bjöd farväl:
”Arma, god natt, sov väl!”
Tystna då, tystna!

Was hör' ich draußen vor dem Thor,
Was auf der Brücke schallen?
[Laß]1 den Gesang vor unserm Ohr
Im Saale wiederhallen!
Der König sprachs, der Page lief;
Der [Knabe]2 kam, der König rief:
Laßt mir herein den Alten!

Gegrüßet seyd mir, edle Herrn,
Gegrüßt [ihr, schöne]3 Damen!
Welch reicher Himmel! Stern bei Stern!
Wer kennet ihre Namen?
Im Saal voll Pracht und Herrlichkeit
Schließt, Augen, euch; hier ist nicht Zeit,
Sich staunend zu [ergetzen]4.

Der Sänger drückt' die Augen ein,
Und schlug in vollen Tönen;
Die Ritter schauten muthig drein,
Und in den Schoos die Schönen.
Der König, dem [das Lied gefiel]5,
Ließ, ihn zu ehren für sein Spiel,
Eine goldne Kette [holen]6.

Die goldne Kette gib mir nicht,
Die Kette gib den Rittern,
Vor deren kühnem Angesicht
Der Feinde Lanzen splittern;
Gib sie dem Kanzler, den du hast,
Und laß ihn noch die goldne Last
Zu andern Lasten tragen.

Ich singe, wie der Vogel singt,
Der in den Zweigen wohnet;
Das Lied, das aus der Kehle dringt,
Ist Lohn, der reichlich lohnet.
Doch darf ich bitten, bitt' ich eins:
Laß mir den besten Becher Weins
In purem Golde reichen.

Er setzt' ihn an, er trank ihn aus:
O Trank voll süßer Labe!
O wohl dem hochbeglückten Haus,
Wo das ist kleine Gabe!
Ergeht's euch wohl, so denkt an mich,
Und danket Gott so warm, als ich
Für diesen Trunk euch danke.

Jungfrun hon gick till sjöastrand,/ Glöm aldrig bort mej! 
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —

Hvar har du varit så länge, Du Sven i Rosengård?
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —

Och jungfrun hon skulle sig åt ottesången gå
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —

Och kära mina Hofmän! I stillen edert lag
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —

Och Jungfrun hon skulle åt vakerstugan gå, Linden darrar uti lunden.
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —

Och liten Karin tjente/ På unga kungens gård
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —

Herr Hillebrand han talte till sin moder så:/ Blåser kallt, kallt väder ifrån sjön 
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —

Riddar Olle rider sig allt söder under ö
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —

Djupt i hafvet på demantehällen
Näcken hvilar i grönan sal.
Nattens tärnor spänna mörka pällen
öfver skog, öfver berg och dal.
Kvällen härlig står i svartan högtidsskrud;
när och fjärran ej en susning,
intet ljud stör det lugn öfver nejden rår,
när hafvets kung ur gyllne borgen går.
 
Ägirs döttrar honom sakteliga
gunga fram på den klara sjö.
Harpans ljud de gå så sorgerlia,
söka fjärran en våg att dö.
Fast hans öga står åt dunkla himmelen:
ingen stjärna bådar nattens drottning än.
Fröja smyckar sitt gyllne hår,
och Näcken så sin sorg på harpan slår.
 
Nattens tärnor, klara stjärnor alla,
gå till dans i den stilla kväll,
när de skära silfvertoner skalla
öfver stranden från häll till häll.
Men, när blodig dagens drott i östern står,
bleknande och rädd den lilla stjärnan går;
sorgligt afsked hon blickar ner,
och gyllne harpan klingar icke mer.

Över dvaljs du, klaraste bland stjärnor,
i den blånande skymningsstund?
Du, som fordom en bland jordens tärnor,
var min brud uti havets grund.
Och när hjärtat brann vid mina ömma slag,
Smög så blyg, så skön de tjusande behag
mot mon barm i den svala flod,
och gyllne harpan stum på vågan stod.

Fjerran i Nord lyser salen så klar:/ Hårdt blåser vädret i bergen
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —

Herr Carl han gick för sin fostermor in,/ Han frågade henne om råd 
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —

Klockan är tio slagen!/ Guds härliga, milda och mägtiga hand
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —

Jag är så glad idag! 
Han kommer hit idag! 
Då få vi unga dansa och sjunga; 
De gamla le däråt. 

Men ack hur klär jag mig rätt, 
att jag honom må behaga? 
Den blå klädningen sitter så nätt; 
Den tror jag jag ska taga? 
Och blommorna blå, 
de klä mig väl också? 
Och han ska dess mening förstå. 

Men tänk om han frestar mig 
och frågar: Älskar du mig? 
Då svarar jag genast nej. 
Men bör jag svara nej? 
Förstås att jag svarar nej. 

Jag är så glad idag...

Fågeln på grenen Sjunger lika gällt
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —

Vind, du som smeker min flickas kind, 
Kom och far åter, lycksaliga vind! 
Svalkande flågt, hur jag känner din glød! 
Glødande svalka, du blir vål min død!  

Vå, om du hinner det lyckliga land, 
Der sist jag såg henne vifta med hand, 
Tag i ditt skøte och gøm denna tår! 
Kyss hennes fot, då mot stranden du slår! 

Huh! huh, huh! Jag fryser, det blåser så hårdt!
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —

Tidigt om morgon jag ilar till strand,
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —

Stilla sjung din sång, och tyst oroliga sinne!
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —

O sköna lund, der näktergalar slå!
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —

Högt hår uppå berget 
Sjunger jag så mången qväll,
Långt bort ned i dalen 
Skådar jag hvad mig gör säll. 

Öfver skogar blå 
Mina blickar nå, 
Dit der linden grön 
Speglar sig i sjön; 
Dit der hyddan står, 
Der den bulda går,
Som om mitt hela hjerta rår.

Dock hon ej vet 
Hvad jag blott vet, 
Och skogen vet, 
Och echo vet: 
Om vindens sus, 
Och vågens krus 
Ej yppat har min hemlighet. 

Ack nej, ty ensam 
Högt här uppå berget 
Sjunger jag så mången qväll, 
Och långt ned i dalen 
Skådar jag hvad mig gör säll. 
  Öfver skogar blå 
  Mina blickar gå 
  Att så, att så
Deras ro de vinna må.

Solen går ned, 
skuggan på hed 
sträcker sig så långt över glittrande snö. 
Vinden så kall 
susar i tall; 
Re'n det börjar skymma i skog och på sjö.

Hopp! Var snabb, min snälla fox! 

Din lätta hov ej spara. 
Trän och buskar nicka glatt 
när dem förbi vi fara. 
Havre gul och ett vänligt skjul 
vänta på dig, men i bröllopsskrud 
väntar sin brudgum min strålande brud. 

Hör, vilket skri 
for tätt förbi! 
Var det väl en uv ifrån granträdets topp? 
Öka ditt språng! 
Vägen är lång, 
redan bak björkdungen månen går opp. 

Hopp! Var snabb, min snälla fox! ... 

Nå. Vad står på! 
Skygga ej så! 
Nu är vi där nere på glänsande fjärd. 
Isen är stark; 
Stenbunden mark 
bär ej mer säkert vår ilande färd. 

Hopp! Var snabb, min snälla fox!... Huh! 
Vad jag ser vinka mig där! 

Vita slöjor vaja under himlens tak. 
Hjälp, store Gud! 
Blev döden min brud! 
Häst och släde ligga i vidöppen vak. 

Svartblå vågor gömma nu i kalla skötet 
unga hjärtats fröjd åt kärlekssälla mötet. 
Bröllopsljus 
uti brudens hus 
brinna förgäves, ty på bjällrornas ljud 
lyssnar nu fåfängt den längtande brud.

Öfver vågornas klara speglar Du mig bort, mig hemåt för
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —

År från år Kommer vår, Kommer sommar, höst och vinter
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —