Jag älskar alla outsagda ord
Och all i rymden slumrande musik
Och vårfrudagens aningsfulla jord,
Som ännu är så ofullgånget rik.

I denna stilla vårdagjämningstid,
När ännu inga groddar kommit fram,
Vet jorden ännu ingenting om strid
Och ingenting om stolthet eller skam.

Den bara väntar. Väntar och är glad.
Den väntar i det ljuvligaste ro.
Den väntar och vet inte ens på vad.
Den vet alls ingenting.
Men den har tro.