O! hvad kip, O! hvad pip
Uti skog, uti dal,
Uti björk, uti al!
Det är klang i hvar knopp,
En fiol i hvar topp.
Trast och siska ha höjt
Hvar sin piccola-flöjt;
Och i granens karbas
Kuttrar orren sin bas.
Det är vår, det är vår!
I hvar åder det slår
Blott försoning och frid;
Det är kärlekens tid.
På hvar gungande gren,
Se, hur sött liten-en
Spetsar näpet sin mund
Med en ann’ i förbund.
O! hvad pip, O! hvad kip!
Och en kyss, det är allt:
Ingen lysnings-anstalt,
Ingen bakelse-fest,
Ingen punsch, ingen prest.

Det är bröllop på stund,
Uti samma sekund,
Som man kysses på mund.
Ingen högvördig man
Nånsin klandra det kan:
”Det går an, det går an!”
O! du härliga vår!
Ingenting öfvergår
Din förtrollande kraft.
Sodavatten och saft,
Punsch och kosteligt vin
Och likör superfin
Är ett fnask, är ett noll
Mot den enklaste foll,
Mot den ringaste bit
Af din gröna habit.

Kors! hvad du är gentil,
Hvad du har för en grace,
Om man ser din profil,
Eller ser dig en face!
Hvad är guld, hvad är namn,
Hvad är allt hvad jag drömt
Om allt stort och berömdt,
Mot den öppnade famn,
Som du räcker mig ömt!
Låt mig hvila en stund
Just så här vid din barm,
Låt mig pussa på mund,
Låt mig drömma mig varm
Här på blommande strand,
Låt mig pussa på hand
Och förnimma din röst,
Full af kärlek och tröst!